Stickning som hobby och mina äventyr med symaskinen

Stickning är min stora hobby. Man skulle nästan kunna kalla det för ett beroende, men jag tycker inte om att använda det ordet eftersom det har en så negativ klang. Jag stickar i alla fall nästan varje dag, och är det en dag då jag inte hinner sticka så känns det oftast ganska trist.

Jag började (om) att sticka i vuxen ålder ungefär när jag hade pluggat klart och började att jobba, ungefär runt 2008-2009 någon gång. Sedan två år tillbaka har jag dock stickat mer eller mindre hela tiden. Sedan dess har jag (förutom att jag stickar mycket mycket mer) börjat följa olika stickbloggar och stickpoddar och jag har också hittat till Ravelry, vilket gjorde att en helt ny värld av stickning öppnade sig. Jag har på dessa två åren lärt mig hur mycket som helst, jag har lärt mig sticka från engelska mönster och jag har provat sånt som jag aldrig hade testat tidigare för att det kändes för svårt.

Stickning är en bra hobby på många sätt. Förutom det uppenbara, att man gör något med händerna som faktiskt blir något, vilket är väldigt tillfredsställande så går det att variera på massa olika sätt. Man kan också sticka var man vill i huset, framför datorn eller TVn, vid köksbordet eller i sängen. Man kan se TV-serier eller filmer, alternativt lyssna på ljudböcker eller podcasts samtidigt eller sitta och umgås med folk (i alla fall om det inte är någon avancerad spets- eller flerfärgsstickning som kräver för mycket av ens koncentration. Man behöver heller inte begränsa stickningen till hemmet, man kan sticka om man åker buss eller bil eller tåg, eller till och med på flyg. Man kan sticka om man har väntetid någonstans.  Stickningen kan man också plocka upp även om man bara har 10-20 minuter över, så länge man har en påbörjad stickning hinner man med lite stickning på den tiden. Stickning kräver inga redskap eller maskiner. Har du stickor och garn (och eventuellt ett mönster) så är det bara att köra.

Å andra sidan så har ju även stickningen sina begränsningar. Även om man kan sticka fina mössor, vantar, sockor, sjalar, halsdukar, tröjor, koftor, filtar och kanske till och med klänningar eller kjolar så har ju stickningen sina begränsningar, jag har inte sett så många mönster på snygga stickade byxor till vuxna än så länge. Dessutom tar det ju tid att sticka. Jag tycker att jag stickar mycket, men man hinner inte hur många större projekt som helst per år, speciellt om man ska försöka hinna med annat som jobb och träning och annat som måste göras.

I våras började jag därför bli lite peppad på att börja sy. Jag har en jättefin grön symaskin från 50-talet. Och även om den inte har några fancy inställningar så kommer man nog rätt långt med bara raksöm och sicksack också.

Jag köpte också en jättefin bok i våras, Love at first stitch av Tilly Walnes. Förutom att boken har mönster inspirerade av 50- och 60-talskläder så är det en väldigt pedagogisk bok med massor av bilder och förklarande text som är jättebra för en som är nybörjare som jag.

I våras började jag sy ett par pyjamasbyxor från ovan nämnda bok. Det gick ganska bra, men jag insåg ganska snabbt varför jag hållit mig från symaskinen tidigare. Det är ett jäkla pyssel.
Först ska man ha ett stort bord/ren golvyta att hålla till på för att rita mönster, först ska de ritas över på papper, klippas, ritas av på tyget, klippas igen innan man väl får börja sy. Sedan är det alltid lite läskigt att klippa, det är så definitivt, klipper man fel så är det kört, garn går ju i alla fall (oftast) att repa upp, även om det såklart inte är så kul att göra om.
Sedan får man i alla fall väl börja sy, men då ska man springa mellan symaskinen och strykbrädan, och inte kan man titta på TV samtidigt heller... När jag hade två ben på mina pyjamasbyxor gav jag upp, och dom har varit liggande på mitt skrivbord sedan typ maj/juni någon gång.

I helgen har jag tittat en del på YouTube, främst på denna kanal där en tjej från Australien syr kläder från scratch, eller syr om plagg från second hand till nya saker. Otroligt inspirerande, och jag blev peppad på att sy igen, så jag tog fram byxbenen som legat sedan i våras och typ 2-3 timmar senare hade jag ett par färdiga pyjamasbyxor! Så himla tillfredsställande att bli klar, och dom blev riktigt bra också.

Så även om nu stickning är och kommer förbli den stora hobbyn så finns det nog tid för lite sömnad också, variation ska ju vara bra.