Stash-o-meter 2015

Imorgon är sista dagen på året. Jag är rätt säker på att jag inte kommer att sticka klart något projekt innan klockan slår 2016, så jag tänkte göra ett kort inlägg med min stash-o-meter för 2015.

Jag fick förresten med ett sista 56:e projekt för detta året. En mössa till sambon i tjockt garn (på stickor 8 mm) blev klar nu i kväll, men av de tre projekt jag har pågående är det nog ingen risk att något av dessa blir klara i år.

Så här presenteras nu, min stash-o-meter för 2015:

Här syns det tydligt, svart på vitt, att fastän jag stickat en hel massa, så har jag shoppat ännu mera, och jag ligger på ett netto på knappt 7000 meter garn plus, vilket faktiskt är ungefär lika mycket som jag gjorde förra året.

Om vi då börjar med inköpen så ser man ju att i oktober och maj köpte jag en hel massa garn och är nog de inköpen som bidrog med så mycket plus. I december höll jag igen, och allt garn som inhandlades i december är faktiskt uppstickat!

Meter ut så ser man ju rätt tydligt att under mars då jag var sjukskriven, och under semestern i juli blev det mest stickat. I juni blev det väldigt lite som blev klart, men det är nog flera projekt som påbörjades i juni men sedan blev klara i juli.


Nu har ju min stash som sagt vuxit med nästan 7000 meter i år igen. Jag försöker att inte ha dåligt samvete över mitt garn, men samtidigt tycker jag att det är viktigt att sticka av det garn man har, och inte bara köpa nytt för att man kan.
Jag kommer inte att ha någon garnfasta eller liknande, men jag har några föresatser när det gäller garn för 2016:

• Sticka av garn från min stash i första hand.
• Bara köpa garn till tänkta projekt, inte för att det är fint, eller billigt.
• Försöka välja mer svenskt och/eller ekologiskt garn.
• Jag vill sticka mitt första projekt i lin.

Stickåret 2015

Så var snart stickåret 2015 över, även om det är några dagar kvar. Tänkte sammanfatta året lite. Bästa stickning, bästa garn, roligaste projekt och så vidare. Tänkte att det kanske blir lite kul.

Totalt har jag färdigställt 55 projekt under 2015 (än så länge), det är egentligen helt sjukt, det är mer än ett projekt i veckan! Visserligen är det en del små projekt, och att jag var sjukskriven en månad i början av året och att sommaren var kall och gjorde att man kunde sticka mycket gör nog sitt till.

Drygt 21000 meter garn finns i dessa projekt, det är lika mycket garn så att jag skulle ta mig till jobbet, plus 4 km till. Förutom det jag färdigställt har jag några projekt som fortfarande är på nålarna. Jag har också påbörjat några projekt som jag repat upp, där garnet och mönstret inte var en perfect match.

Det jag stickat mest av är sjalar, vantar och sockor. Det är roliga projekt som också blir perfekt att ge bort. Alla behöver ju vantar och varma sockor, så det brukar bli uppskattade presenter.

Bästa stickningen 2015 som det känns nu är nog koftan Agatha som är den enda koftan i vuxenstorlek jag stickat i år. Det är en midjekort kofta med långa ärmar och spets både fram och bak. Jag stickade den i ett tegelstensrött (färgåtergivningen är inge vidare på bilderna) garn från Cascade (Cascade 220 heathers). Den blev klar i perfekt tid till jul, och blev perfekt i storlek!

 Roligaste stickningen 2015 kan nog vara min bortbyting som jag bloggade om för några månader sedan. Det var en riktigt rolig stickning där det var nya mönster hela tiden. Lite många pärlor på slutet, men den var så rolig att sticka att den gick fortare än vad jag trodde.

Bästa garn är kanske Malabrigo rios som jag stickade tröjan Adam till min bror av, och sjalen The lonely tree shawl till broderns sambo av garnet som blev kvar, och av de sista resterna en babymössa i mönstret Garter ear flap hat till svägerskan. Ett riktigt mjukt garn, i en fantastiskt fin grön färg med fina skiftningar. Eftersom det är superwash merinoull är jag lite orolig att den kanske kommer börja noppa, men brodern blev nöjd, och den blev riktigt snygg!

Jag har ju också varit med i Koftan och Eddys sjalklubb under året, vilket innebär att jag fått prova använda jättefina handfärgade garner som känts lite extra lyxiga. Tre sjalar har det blivit, och min favorit är nog sjalen våra. Dels är den i en av mina favoritfärger grönt, dels är det en annorlunda och fin modell som både var rolig att sticka och praktisk att använda. Garnet är också mjukt och innehåller slätspunnen mohair som gör att en får en fin lyster.

Jag tror inte jag har haft något riktigt tråkigt projekt under 2015. Jag har en tendens att inte lägga undan projekt i någon slags UFO-hög en längre tid. Antingen stickar jag det klart, eller så repar jag upp det, men såklart är det en del projekt som man efter ett tag mest längtar efter att de ska bli klara så att man får börja på nästa projekt.

Jag har dock några projekt där jag inte är supernöjd med resultatet. Jag stickade en barntröja till en icke uttänkt mottagare. Mönstret var jätteroligt och det kan jag absolut tänka mig att sticka igen. Tröjan blev också fin, men det blev fel i ett spetsmönster som jag upptäckte först när tröjan var helt klar, så nu ligger den bara i ett skåp. Kommer nog att repa upp den och sticka något annat.
Jag har också gjort några försök på filtade tofflor där några blev bra och andra mindre bra... Men blir det inte bra har man i alla fall lärt sig något.


Så, vad ligger och väntar på att stickas under 2016. Jag har tänkt att jag ska försöka sticka fler större projekt under året. Jag har en kjol som jag har garn till och som jag gärna vill ha i vinter, så det kanske blir en jullovsstickning. Jag har också garn och mönster till koftan Gertrud som jag gärna vill sticka så snart som möjligt. Jag är också sugen på att sticka en cowl, kanske i garnerna från sista  Koftan och Eddy-paketet. I sommar ser jag också fram emot att sticka någon fin tröja i lin, har några mönster som jag spanat på. Har också en del bäbisar på intåg bland släkt och vänner, så några babyplagg eller filtar blir det nog också. Så mycket att göra, bara att sätta igång!

Att sticka eller köpa, det är frågan

Jag får ofta frågan av bland annat kollegor "men visst är det dyrare att sticka själv än att köpa färdigt?". Jag tänkte här reda ut mina tankar kring detta i det här inlägget.

Det finns massor att säga och tycka om både garnkvalité, garnursprung och andra aspekter med tillverkning och miljö, men detta får bli ett annat inlägg.
Det här inlägget blir lite allmänt hemgjort vs. köpt. Eftersom jag själv stickar uteslutande i naturmaterial och allra mest i ull så kommer inlägget färgas mycket av det,  men det betyder inte att jag dömer någon, alla får såklart sticka i det material man själv tycker bäst om.

• För det första: Att det skulle vara dyrare att sticka själv behöver inte vara sant. Garn finns i alla prisklasser. Det finns syntetgarn som man kan få tag på väldigt billigt. En snabb sökning på nätet hittar jag nystan från 15 kr/st, men jag vet att vissa butiker haft garner ännu billigare. Föredrar man att sticka i ull så finns det även billiga sådana alternativ, från kanske en tjuga per nystan. Sedan finns det såklart alternativet att köpa på second hand. Har själv inte gjort det, så jag vet inte hur utbudet där brukar vara. Ett tips är dock att åtminstone om det är ull frysa garnet för att få bort ev. skadedjur.
  
  Jag har tittat lite själv på de tröjor och koftor i vuxenstorlek jag stickat de senaste åren. De flesta är stickade i ull, men några är stickade i bomull eller en blandning av ull/bomull eller ull/alpaca. Garnåtgången beror ju lite på vilken storlek och modell man stickar, och hur tjockt garn man använder, och för de tröjor/koftor jag stickat ligger garnkostnaden på mellan 200 till 1000 kr per tröja/kofta, och snittpriset på ca 400 kr. Jämfört med t.ex. HM är det inte jättemycket dyrare, deras lite tjockare koftor verkar kosta från ca 300 kr och uppåt.

• För det andra: Att man kan köpa kläder väldigt billigt i många kedjor säger kanske mer om tillverkningen av kläder, än vad det säger om kostnaden på garn.

• För det tredje: Jag tycker inte att jag kan jämföra en tröja som är köpt jämfört med en hemstickad tröja, för det är ofta som att jämföra äpplen och päron. De man köper är ofta till största delen syntet med max ett par procent ull, det tycker jag inte man kan jämföra med en hemstickad tröja eller kofta i ull. Köper man tröjor eller koftor i ull kostar de mycket mer. Jag har en köpt norsk kofta i 100 % ull inköpt på en marknad. Tror den kostade runt 800 kr.

•  För det sista, det jag hittar i affären tycker jag aldrig ser så fint ut som det jag kan sticka själv. Då är jag heller inte begränsad till säsongens modeller och färger utan kan sticka vilken modell jag vill, i vilken färg jag vill, och en storlek som passar precis till mig! Att det dessutom är en stor hobby så får jag ju både roa mig och sedan en fin tröja för pengarna.

Vill man se det från ett annat perspektiv så får man, om man väljer ett bra garn, ett plagg som förmodligen håller mycket bättre och längre än de billiga klädkedjornas plagg. Något man själv också har lagt ner mycket arbete på kommer man nog också att ta hand om på ett bra sätt så att det räcker längre.

Så för att ge ett kort svar på mina kollegors fråga: Nej det kanske inte är billigare att sticka själv, och absolut inte om man räknar arbetstid, men det är inte garanterat att det behöver vara mycket dyrare heller. Dessutom kan man inte jämföra kvalitén på ett hemstickat plagg i bra ull med ett billigt alternativ från affären, det är helt enkelt två olika produkter.

Stickar massor...

Två månader sedan förra inlägget. Det beror inte på att jag inte har stickat något, snarare på att jag varit dålig på att fota det jag har stickat. Jag skyller det på vädret. Vill gå ut och fota fina mössor och koftor i vit och fluffig snö, men det har mest varit plusgrader och all snö som kommit har blivit till slask, vilket inte ger så roliga bilder. Eftersom det också är mörkt största delen av dagen så är det på helgen det eventuellt finns tid att fota, men de helger då vädret ändå varit hyfsat har jag haft andra saker inbokade så fotograferandet har inte blivit av. Lyxproblem kan man säga.

Tänkte ändå göra en liten sammanfattning av vad jag stickat sedan sist och vad jag stickar på just nu. Då det snart är jul och jag ska vara lite ledig så hoppas det att det kommer dagar då jag kan gå ut och fota så att fler bilder kan hamna här. Om någon är intresserad så tror jag att det finns bilder på det mesta på min instagram.

• 16/10 stickade jag klart mössan Fresco simply slouchy hat i rosa. Det är nog den mössa jag använder mest för tillfället.
• 30/10 blev jag klar med islandströjan Jón till min sambo. Riktigt fin och fint mönster. Synd att den är så varm att den sällan blir använd :)
• 31/10 färdigställde jag ett par Tardissockar till min fina vän Anna. De blev uppskattade och jag hoppas de ska värma i vinter.
• Jag har också stickat klart ett par sockar i regnbågsgarn till mig själv. Det är bara en helt vanlig slät socka, men den är stickad med fish lips kiss heel som är min nya favorithäl.
• 18/11 gjorde jag färdigt en Companion cube till sambon.
• Eftersom det snart är jul har jag stickat tomteluvan Fandangle. Riktigt fin, och förvånansvärt få som gjort den. Jag hade kanske lite för tunt garn, men fin blev den.
• Jag har stickat en tredje Pop spots av lite restgarn, men tyvärr hade jag lite lite garn kvar, och sjalen blev i minsta laget. Får se vad det blir av den...

Detta är vad jag har gjort klart. Jag har såklart också startat på en del nya projekt, och även repat upp sådant som jag inte kommer att göra klart. Jag älskar att repa upp saker...

• Jag stickar på sockan Snår från höstnumret av avmaskat. Riktigt fina sockar, men hade lite problem med mönstret. Om någon har tänkt sticka sockan och har funderingar kring mönstret så titta in på min sida på ravelry (stickelinet), har skrivit lite i mina projektanteckningar. Jag har i alla fall stickat klart en sock och börjat på nummer två. Ni vet det här med second sock syndrome... 
• Jag har också börjat virka en tröja(!). Jag förälskade mig i mönstret Ballet neck tee och virkar den i samma garn som mönstret är virkat i, vilket är zauberball. Jag är dock lite mer feg och virkar min variant i det svart-grå-vita garnet. Har kommit kanske ungefär halvvägs på baksidan, men nu har den legat i några veckor.
• Jag har påbörjat sjalen Herbivore till min sambo. Han köpte en ny jacka som inte har så mycket krage, så en halsduk kan behövas. Har inte hunnit så långt på den dock.
• Det sista pågående projektet är min adventsstickning, koftan Agatha som jag la upp till den 1:a december och som jag monogamstickat på sedan dess. Den är snart klar, bara andra ärmen som ska göras klart. Den blir verkligen superfin, en jättefin klänningskofta. Den är i lite tjockare garn, så den går rätt så fort. 

 Som sagt. En hel del stickat, och en hel del på stickorna nu. Jag har bestämt mig för att när jag gjort klart Agatha så får jag inte lägga upp för något nytt innan den 23/12 när jag får jullov, fram till dess får jag sticka på det jag har påbörjat.

En bortbyting

I mitt senaste inlägg skrev jag om stickinspirationen som försvunnit. Efter att ha letat och letat mönster hittade jag till slut en sjal som både verkade rolig att sticka, och där jag skulle få användning av en del restgarn.

Sjalen heter Changeling och är designad av Boo knits.

Det som var synd med mönstret är att det inte säljs som ett enskilt mönster, utan som en e-bok med fyra sjalmönster vilket gör att priset är lite högre än för bara ett mönster. I dagsläget är jag heller inte jättepeppad på någon av de andra sjalarna, även om de också är fina.
Jag blev så kär i mönstret att jag ändå var tvungen att köpa det, och det tyckte jag absolut att det var värt.
Sjalen är halvcirkelformad vilket jag verkligen gillar hos sjalar. Den är stickad i flera färger och med spetsdetaljer. Sista varven är också stickad med pärlor.

Mönstret är uppbyggt mer som ett recept än enbart ett mönster. Med det menar jag inte att man måste tänka en massa själv, men att det är lätt att själv ändra i mönstret, lägga till och ta bort mönsterrepetitioner till exempel, sticka den i endast en färg eller i flera, göra en avslutning med eller utan pärlor och så vidare.
Att mönstret är så anpassningsbart gör också att man väldigt mycket kan anpassa storleken på sjalen, och även om mönstret är skrivet för laceweight (ca 600-80 m/100 g) så tror jag att den kan bli minst lika fin i ett lite tjockare garn.

Jag följde i stort sett mönstret med några små förändringar, bland annat skippade jag picotavmaskningen och gjorde en vanlig avmaskning. Färgbytena gjorde jag också lite så som jag tyckte passade och så att jag skulle använda upp allt restgarn.

Jag har stickat min i en del restgarn jag hade hemma. Till största delen är det Rowan fine lace i färgen Gunmetal. Allt annat garn är restgarn och+ kommer från Koftan och Eddys sjalklubb som jag varit med i under detta år. Eftersom färgerna är speciellt färgade för sjalklubben av Tant kofta vet jag inte om de går att få tag i, men det är i alla fall: Royal baby alpaca i färgen bläckblå (den är väldigt lik basfärgen och syns bara som en svag skiftning i det gråsvarta). Zitron filisilk i färgen Tuscany superb och är den rosalila färgen. Slutligen också en rand i Zitron Traumseide i färgen bläckblå. Totalt använde jag drygt 400 m garn till min sjal.

Längst ner på sjalen är det också pärlor. Det är andra gången jag stickar med  pärlor, och första gången jag använde virknål vilket fungerade riktigt bra. Pärlorna köpte jag för ett tag sedan på Coop. Det fanns inte så många av varje färg, så jag behövde blanda lite olika färger, men till just denna trollsjal tyckte jag att det passade ganska bra ändå.

Igår maskade jag så av, 10 dagar efter att jag la upp och började sticka på den, vilket är ganska snabbt för att ändå vara en relativt stor sjal. Inatt har den legat på blockning och idag gick jag ut i skogen, för var är det annars bättre att fota en bortbyting?
En fantastiskt härlig höstdag, och jag tror att jag fick ihop några riktigt fina bilder. Och jag är riktigt nöjd med sjalen! Så nöjd att jag nog snart vill sticka en till, kanske i ett lite tjockare garn.

Stickinspiration och restgarnsprojekt

Ibland händer det att man tappar sin stickinspiration. Jag har jättemycket lust att sticka, men det verkar inte gå att åstadkomma den där perfekta matchningen mellan garn och projekt.

En av anledningarna till att det känns lite extra dåligt med inspiration just nu är att jag håller på att gå ner i vikt, och på grund av det känner jag inte att jag vill börja sticka på en tröja eller kofta som riskerar att vara för stor innan den ens är klar, så jag lägger på hög alla saker jag vill sticka. Just nu är dessa i min kö, och jag tror att jag har garn till allt i mina skåp, utom lingarnet till sommartröjan:

• Gertrud av Maja Karlsson
• Moyen age av Hanna Maciejewska
• Agatha av Andi Satterlund
• Björk av Maria Lärkäng

Men så åter till vad jag stickar - eller inte stickar nu. Jag har i princip inget pågående projekt förutom min beekeepers quilt som är ett evighetsprojekt, och en sak som ska bli en present, och därför är det lite hemligt ifall personen skulle läsa. I övrigt har jag som sagt inget pågående projekt. I helgen skulle det då hittas på ett nytt projekt, men ingen inspiration att sticka något av det garn jag har. Alla garner kändes antingen tråkiga, eller så har jag dem reserverade för andra projekt, eller så är det sådan "lyxnystan" där jag vill hitta rätt projekt till garnet, och trots ett idogt surfande runt på Ravelry hittade jag inget jag ville sticka.

Till slut i alla fall så blev det ett restgarnsprojekt, nämligen denna mössa från Drops.
Den är stickad i lettlopi i svart och vitt, det gick åt ca 1 nystan svart och ett halvt nystan vitt. Fint mönster och snabb stickning... var klar samma kväll som jag började. Av garnet som blev över stickade jag också ett par vita vantar, så nu är lite mer restgarn slut.

Ursäkta dålig bild, finare bilder kommer när det blir bättre fotoväder.

Men nu var jag så utan projekt igen, får se vad jag ska hitta på denna gång. Behöver stickningen för avkoppling, även om jag kanske inte är i behov av allt jag stickar.

Stash-o-meter

Jag är en siffernörd. Jag älskar att sitta med siffror, göra diagram och tabeller, statistik och sådant, speciellt i Excel.
Jag vet att det kanske inte är helt normalt, men det är i alla fall sådant som jag gillar, och därför gillar jag verkligen det här med en Stash-o-meter.
En stash-o-meter, för er som undrar, är ett sätt att hålla koll på sin stash (med garn då såklart) för att se hur mycket garn som går in och hur mycket man stickar upp, liksom ett sätt att se hur mycket garn man samlar på sig egentligen. Jag hörde först talas om det via Eddysblogg, och som sagt passar det ju perfekt för mig som älskar siffror.

Jag skriver helt sonika upp allt garn jag köper och allt garn jag stickar upp och sammanställer det månad för månad, hur mycket som går in och hur mycket som går ut. För 2015 ser det hittills ut såhär:

Och ja, det är ganska nördigt, men ganska så kul också. Har ju köpt en hel del garn, och ser man totalt så har jag ju köpt mer garn än vad jag stickat upp, men stickar ändå upp nästan 2 km garn varje månad, det är ju ändå en liten bedrift. Får se i slutet av året hur resultatet blev totalt. Jag har ingen jättestor stash, men jag tycker ändå att det är kul att sticka av det man har, och jag försöker inte köpa garn utan att ha något tilltänkt projekt, även om det såklart händer ibland.

I övrigt så stickar jag just nu mest på presenter och sådant som jag inte tänkt skriva om här, men jag har även sjalen Somra på blockning, så det kommer nog snart något inlägg om det så fort den är blockad och foton är tagna.

Vanten Gudrun

Jag gillar verkligen att sticka flerfärgsstickade vantar. Det går ganska snabbt, det räcker med ganska lite garn, det är roligt för att det hela tiden händer något, och det brukar vara uppskattade presenter. Jag kan nog bara hitta en nackdel och det är de förbaskade tummarna...

Idag har jag i alla fall färdigställt mitt... 17:e (tror jag) par flerfärgsstickade vantar, de fina Gudrun med mönster av Maria Lärkäng.
De är stickade i Cascade 220 fingering i färgerna Forest green och Buff.

Nu ska jag väl slippa frysa om fingrarna i vinter.

Svensk ull

Nu i dagarna har det varit mycket prat om att svensk ull slängs istället för att tillvaratas, se bland annat detta klipp från SVT nyheter. Jag är inte alls insatt i ullens alla användningsområden eller lösningen på problemet, men jag kan hålla med om att det är för himla tråkigt och ett stort resursslöseri.

Vad det gäller garn och stickning önskar jag verkligen att det fanns mer svenskt garn som var lätt att få tag på. Jag ska inte ge mig in på några djupa analyser, men jag ska själv försöka tänka efter mer framöver och försöka att köpa garn av de svenska producenter som trots allt finns.

Jag blir i alla fall lite glad att jag när jag senast var på marknad för några veckor sedan köpte garn från får i Västerbotten, så lokalt man kan komma, färgat av Katarina Roos. Ett jättefint djuprött garn som ska bli en fin sjal till i jul hade jag tänkt.

Stickning som hobby och mina äventyr med symaskinen

Stickning är min stora hobby. Man skulle nästan kunna kalla det för ett beroende, men jag tycker inte om att använda det ordet eftersom det har en så negativ klang. Jag stickar i alla fall nästan varje dag, och är det en dag då jag inte hinner sticka så känns det oftast ganska trist.

Jag började (om) att sticka i vuxen ålder ungefär när jag hade pluggat klart och började att jobba, ungefär runt 2008-2009 någon gång. Sedan två år tillbaka har jag dock stickat mer eller mindre hela tiden. Sedan dess har jag (förutom att jag stickar mycket mycket mer) börjat följa olika stickbloggar och stickpoddar och jag har också hittat till Ravelry, vilket gjorde att en helt ny värld av stickning öppnade sig. Jag har på dessa två åren lärt mig hur mycket som helst, jag har lärt mig sticka från engelska mönster och jag har provat sånt som jag aldrig hade testat tidigare för att det kändes för svårt.

Stickning är en bra hobby på många sätt. Förutom det uppenbara, att man gör något med händerna som faktiskt blir något, vilket är väldigt tillfredsställande så går det att variera på massa olika sätt. Man kan också sticka var man vill i huset, framför datorn eller TVn, vid köksbordet eller i sängen. Man kan se TV-serier eller filmer, alternativt lyssna på ljudböcker eller podcasts samtidigt eller sitta och umgås med folk (i alla fall om det inte är någon avancerad spets- eller flerfärgsstickning som kräver för mycket av ens koncentration. Man behöver heller inte begränsa stickningen till hemmet, man kan sticka om man åker buss eller bil eller tåg, eller till och med på flyg. Man kan sticka om man har väntetid någonstans.  Stickningen kan man också plocka upp även om man bara har 10-20 minuter över, så länge man har en påbörjad stickning hinner man med lite stickning på den tiden. Stickning kräver inga redskap eller maskiner. Har du stickor och garn (och eventuellt ett mönster) så är det bara att köra.

Å andra sidan så har ju även stickningen sina begränsningar. Även om man kan sticka fina mössor, vantar, sockor, sjalar, halsdukar, tröjor, koftor, filtar och kanske till och med klänningar eller kjolar så har ju stickningen sina begränsningar, jag har inte sett så många mönster på snygga stickade byxor till vuxna än så länge. Dessutom tar det ju tid att sticka. Jag tycker att jag stickar mycket, men man hinner inte hur många större projekt som helst per år, speciellt om man ska försöka hinna med annat som jobb och träning och annat som måste göras.

I våras började jag därför bli lite peppad på att börja sy. Jag har en jättefin grön symaskin från 50-talet. Och även om den inte har några fancy inställningar så kommer man nog rätt långt med bara raksöm och sicksack också.

Jag köpte också en jättefin bok i våras, Love at first stitch av Tilly Walnes. Förutom att boken har mönster inspirerade av 50- och 60-talskläder så är det en väldigt pedagogisk bok med massor av bilder och förklarande text som är jättebra för en som är nybörjare som jag.

I våras började jag sy ett par pyjamasbyxor från ovan nämnda bok. Det gick ganska bra, men jag insåg ganska snabbt varför jag hållit mig från symaskinen tidigare. Det är ett jäkla pyssel.
Först ska man ha ett stort bord/ren golvyta att hålla till på för att rita mönster, först ska de ritas över på papper, klippas, ritas av på tyget, klippas igen innan man väl får börja sy. Sedan är det alltid lite läskigt att klippa, det är så definitivt, klipper man fel så är det kört, garn går ju i alla fall (oftast) att repa upp, även om det såklart inte är så kul att göra om.
Sedan får man i alla fall väl börja sy, men då ska man springa mellan symaskinen och strykbrädan, och inte kan man titta på TV samtidigt heller... När jag hade två ben på mina pyjamasbyxor gav jag upp, och dom har varit liggande på mitt skrivbord sedan typ maj/juni någon gång.

I helgen har jag tittat en del på YouTube, främst på denna kanal där en tjej från Australien syr kläder från scratch, eller syr om plagg från second hand till nya saker. Otroligt inspirerande, och jag blev peppad på att sy igen, så jag tog fram byxbenen som legat sedan i våras och typ 2-3 timmar senare hade jag ett par färdiga pyjamasbyxor! Så himla tillfredsställande att bli klar, och dom blev riktigt bra också.

Så även om nu stickning är och kommer förbli den stora hobbyn så finns det nog tid för lite sömnad också, variation ska ju vara bra.

Att sticka åt sig själv

Även om jag har stickat mycket åt andra i sommar har jag i alla fall hunnit sticka några saker till mig själv också.

 Sockorna "Bickersstraat" som är stickade i jättefin turkosblå Cascade heritage. Enkelt mönster men så himla fina. Tänker mig dem till ett par fina skor och kjol i höst.

Jag har också stickat tröjan "$5 in Paris" av ett bomullsgarn som försökt vara en massa andra saker, men inget blev riktigt bra. Så några regniga dagar under semestern så fick det bli denna tröja istället. Är väl ganska nöjd, men halsringningen sträcker ut sig lite när man använder den, så efter en dag är det mer en off-shouldertröja.

Just nu drömmer jag om hösten, med fina härliga kjolar, fina skor och ett par hemstickade strumpor till, kanske en kofta eller en fin sjall

Att sticka åt andra

Jag tycker om att sticka saker åt andra. Eller såhär, jag tycker om att sticka saker till människor jag tycker om.
Den bästa "betalning" man kan få när man ger bort något stickat är att det man ger bort används, det finns inget som gör mig gladare än när man ser en bild på Instagram där någon har på sig något jag stickat, eller att man träffar på dem och ser att det används. Det är det finaste tack man kan få.

I sommar har det blivit mycket stickat åt andra, riktigt roliga projekt, och det verkar fortsätta i höst. Närmast ligger lite baby-grejer som jag hoppas ska göra mottagarna glada.

Jag har stickat lite åt mig själv också, och jag har många fina saker som jag vill sticka åt mig själv, men det kommer finnas tid till det, men som nästa projekt tänkte jag i alla fall lägga upp ett par Gudrun-vantar till mig själv i vitt och grönt. Tror de kan bli riktigt snygga i vinter.

Några av de gåvor jag stickat i sommar är

 Sockor i garn från Regia, Arne & Carlos design line till mamma

 "Banansockor" till lillebror

 Tröja "Adam" stickad i mjukaste merino till lillebror

Lillebrors sambo fick en "Lonely tree shawl" av garnet som blev över från tröjan

En islandströja i härlig isländsk ull till svärmor, den blir nog varm i svampskogen i höst

Naturfärgad ull

När vi var små tovade vi mycket under en period. Mamma och pappa hade fått flera papperssopsäckar med ull av någon de kände som hade får, och denna ull kardades, och tovades av våra små barnhänder.
Vad vi tovade kommer jag inte riktigt ihåg, men jag vet att jag gjorde någon typ tavla i alla fall, med ett hus på och sedan en träram jag målat rosa.

Detta var ingen fin och lyxig ull, ingen mjuk mohair och inte färgad i regnbågens alla färger. Det var naturfärgad ull, vit och olika grå nyanser. Den var såklart otvättad och det luktade verkligen får. Det var hö och gräs och små kvistar med, men det gjorde ingenting.
Vi kardade ullen och tovade på gamla tvättbrädor, det känns som att vi gjorde det massor, men kanske var det bara en sommar, vem vet, tiden var inte lika fast och inrutad på den tiden.

Att sticka är mitt stora intresse. Att känna garn mellan fingrarna, att få lukta på garn som luktar får och att skapa något användbart av det är en fantastisk känsla.
Jag har också ganska tur, jag är nästan helt okänslig för att garn sticks, finns inget jag har stickat i som jag inte kunnat använda, vilket ju är en stor fördel då man stickar i ull, även om det såklart finns ull som inte sticks.

Jag har också en önskan om att lära mig spinna garn, men har inte kommit så långt ännu, mycket annat som tar tid, men man ska ju ha mål i livet eller hur.

Och sen var det det där med allt garn i den stora säcken, den där sommaren när vi var barn. När man letade efter precis rätt grå nyans låg där i påsen en bit rosa-röd ull. Var kom den ifrån? Det finns ju inga rosa får, men det var ju helt klart en färgklick att blanda i det vita och grå. Det visade sig att det var ett vitt får som stått mot en nymålad lada, så den hade så att säga färgat ullen direkt på plats.