När vi var små tovade vi mycket under en period. Mamma och pappa hade fått flera papperssopsäckar med ull av någon de kände som hade får, och denna ull kardades, och tovades av våra små barnhänder.
Vad vi tovade kommer jag inte riktigt ihåg, men jag vet att jag gjorde någon typ tavla i alla fall, med ett hus på och sedan en träram jag målat rosa.
Detta var ingen fin och lyxig ull, ingen mjuk mohair och inte färgad i regnbågens alla färger. Det var naturfärgad ull, vit och olika grå nyanser. Den var såklart otvättad och det luktade verkligen får. Det var hö och gräs och små kvistar med, men det gjorde ingenting.
Vi kardade ullen och tovade på gamla tvättbrädor, det känns som att vi gjorde det massor, men kanske var det bara en sommar, vem vet, tiden var inte lika fast och inrutad på den tiden.
Att sticka är mitt stora intresse. Att känna garn mellan fingrarna, att få lukta på garn som luktar får och att skapa något användbart av det är en fantastisk känsla.
Jag har också ganska tur, jag är nästan helt okänslig för att garn sticks, finns inget jag har stickat i som jag inte kunnat använda, vilket ju är en stor fördel då man stickar i ull, även om det såklart finns ull som inte sticks.
Jag har också en önskan om att lära mig spinna garn, men har inte kommit så långt ännu, mycket annat som tar tid, men man ska ju ha mål i livet eller hur.
Och sen var det det där med allt garn i den stora säcken, den där sommaren när vi var barn. När man letade efter precis rätt grå nyans låg där i påsen en bit rosa-röd ull. Var kom den ifrån? Det finns ju inga rosa får, men det var ju helt klart en färgklick att blanda i det vita och grå. Det visade sig att det var ett vitt får som stått mot en nymålad lada, så den hade så att säga färgat ullen direkt på plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar